Entropi är en till värme kopplad termodynamisk tillståndsstorhet och är ett mått på hur mycket av värmeenergin som i en värmemotor ovillkorligen måste avges vid nedre temperaturen och således aldrig kan omvandlas till arbete. Entropin för tillförd värme är därför bestämmande för den termiska verkningsgraden. Begreppet värmemotor är allmängiltigt och innefattar en mängd naturliga förlopp i exempelvis atmosfären, universum mm.

Via den teoretiska fysiken har begreppet entropi kommit att generaliseras och så småningom funnit tillämpning i matematiken, bland annat i informationsteorin, och har via de därvid långt utvecklade, tilltalande metaforerna (ordning - oordning) sedan, med risk för att ha förlorat något i egentlighet, sökt sig in i organisationsteorin.

Begreppet entropi introducerades av Rudolf Clausius (1822-1888) år 1865 när ångtekniken i grundläggande avseenden hunnit nå hög grad av praktisk fullbordan och har direkt ursprung i insikten om att den ideala värmemotorns arbetsutbyte bestäms av (när så erfordras viktade medelvärden hos) de absoluta temperaturerna för det drivande värmeflödets källa respektive sänka (tillförsel respektive avgång): Om den nedre temperaturen är Tc är den värmemängd som oundvikligen måste avges vid denna direkt given av entropin enligt Qc = S*Tc. Ju lägre entropin är, desto mer av värmet går således att omsätta i arbete - ju högre entropi, desto mer värme måste nödvändigtvis förloras och kan omöjligen omsättas i arbete. Till praktiskt arbetesutbyte odugliga (låggradiga, lågvärdiga) värmeflöden kännetecknas således av hög entropi medan det mekaniska arbetet i sig och därmed besläktade energislag som elektricitet och kemiskt bunden energi representeras av entropi lika med (eller mycket nära) noll.