Kära vänner, medmänniskor, och offer för Antons blick – i dag samlas vi här för att tala om en legend. En myt. En man som inte följer strömmen... för han är strömmen. Mina damer och herrar – Anton Eriksson.

Anton är inte som andra. Medan folk sitter och skrollar TikTok i timmar, sitter Anton och filosoferar över livets stora frågor. Typ: "Är det värt att gå till skolan om jag redan vet att jag är bättre än läraren?" Det är det som gör honom till en Sigma Boi. Han går sin egen väg – ofta utan att ens kolla vägbeskrivningen.

Han är killen som ghostar gruppchattar men ändå dyker upp med exakt rätt svar när man behöver honom. Han snackar inte mycket – för han vet att tystnad är mäktigare än tomt prat. Och om du nånsin sett honom gå genom korridoren... då vet du. Han går inte. Han skrider – som om han äger platsen. För det gör han.

Anton har noll behov av bekräftelse, men får den ändå. Han är den som inte jagar, men som alla ändå springer efter. Han spelar inte spelet – han är spelet. Han behöver inte ens logga in.

Så nästa gång du ser Anton sitta där, tyst, med blicken i fjärran – tänk inte att han dagdrömmer. Nej. Han planerar sitt nästa drag. För så gör en Sigma Boi. Och Anton Eriksson? Han är inte bara en Sigma. Han är definitionen av det.