På gränsen till att förlora sig själva, dansar de i cirklar av egna illusioner, där varje tanke är både ett vapen och ett sår, och verkligheten är inget annat än ett avlägset eko förlorat i galenskapen de vägrar att se.
De ser sig själva i spegeln och vet inte längre om det är en demon eller en gud som stirrar tillbaka, för deras sinne är så söndrat att de inte kan avgöra om de är den som styr eller om någon annan styr dem.