Install Steam
login
|
language
简体中文 (Simplified Chinese)
繁體中文 (Traditional Chinese)
日本語 (Japanese)
한국어 (Korean)
ไทย (Thai)
Български (Bulgarian)
Čeština (Czech)
Dansk (Danish)
Deutsch (German)
Español - España (Spanish - Spain)
Español - Latinoamérica (Spanish - Latin America)
Ελληνικά (Greek)
Français (French)
Italiano (Italian)
Bahasa Indonesia (Indonesian)
Magyar (Hungarian)
Nederlands (Dutch)
Norsk (Norwegian)
Polski (Polish)
Português (Portuguese - Portugal)
Português - Brasil (Portuguese - Brazil)
Română (Romanian)
Русский (Russian)
Suomi (Finnish)
Svenska (Swedish)
Türkçe (Turkish)
Tiếng Việt (Vietnamese)
Українська (Ukrainian)
Report a translation problem
Every manly heart is bounding
As our trusted chief surrounding
March we, Harlech men
Short the sleep the foe is taking
Ere the morrow's morn is breaking
They shall have a rude awakening
Roused by Harlech Men
Mothers, cease your weeping
Calm may be your sleeping
You and yours in safety now
The Harlech men are keeping
Ere the sun is high in heaven
They you fear, by panic riven
Shall, like frightened sheep, be driven
Far, by Harlech men
News of foemen near declaring
To heroic deeds of daring
Call you, Harlech men
Groans of wounded peasants dying
Wails of wives and children flying
For the distant succour crying
Call you, Harlech Men
Shall the voice of wailing
Now be unavailing
You to rouse, who never yet
In battle's hour were failing
This our answer, crowds down pouring
Swift as winter torrents roaring
Not in vain the voice imploring
Calls on Harlech men
Reddast var ein jamningen bad Roland blåse I hornet
Rida dei ut av Franklandet med dyre dros I sadel,
Bles I luren Olivant på Ronsalavollen
Roland sette luren fyr blogga munn, så bles han I med vreide;
Ljoden ber ivi hav og fjell, I trio dagar av leide
Rida dei ut av Franklandet med dyre dros I sadel,
Bles I luren Olivant på Ronsalavollen
Det var Magnus kongjen, no set han I å gråta:
Kva tru vantar freden min? No høyrer eg luren låta!
Rida dei ut av Franklandet med dyre dros I sadel,
Bles I luren Olivant på Ronsalavollen
Det var Magnus kongjen,
Skundar han sin fred:
Daud låg Roland konunga-freden,
Heldt I han sitt sverd
Rida dei ut av Franklandet med dyre dros I sadel,
Bles I luren Olivant på Ronsalavollen
Heim kom Magnus kongjen
Og settest dei alle traude
Skipet var fullt av sylv og gull,
Og heidningan låg att daude
Rida dei ut av Franklandet med dyre dros I sadel,
Bles I luren Olivant på Ronsalavollen
Andre seks på heidningalando då svinga dei jørni kalde!
Rida dei ut av Franklandet med dyre dros I sadel,
Bles I luren Olivant på Ronsalavollen
Runde dei opp sine silkje segl høgt I sigalråe,
Sigla dei ut åt hei'ingslondo I virkevikune ein og tvåe
Rida dei ut av Franklandet med dyre dros I sadel,
Bles I luren Olivant på Ronsalavollen
Arene og ankaret tok inn på kvite sanden:
Det var Roland, konungafredan, trødde den fysste på land
Rida dei ut av Franklandet med dyre dros I sadel,
Bles I luren Olivant på Ronsalavollen
Slogest dei utpå Ronsarvollen I dagane två og trjå;
Blåmennan fall for Rolandssverd som gav seg fyri ljåe
Rida dei ut av Franklandet med dyre dros I sadel,
Bles I luren Olivant på Ronsalavollen